Utvecklingstörda

Jag vet inte om jag har skrivit om vad jag vill bli när jag har gått ut ur skolan?
Men då kan vi ta de nu, jag går barn och fritid åk 2. När jag går ut då är jag assistent och barnsköterska, jag har inte lagt på minnet vad de finns mer man är när man gått ut, sen kan man givetvis plugga vidare. Men jag tror inte jag kommer göra de om jag ska vara ärlig. Har redan suttit i skolan i 12 år sen när man går ut.

Men jag vet redan vad jag ska bli, jag ska vara assistent åt utveckligstörda. De sägs att man får ut mycket av att jobba med sånna människor. Tänk att vara dem på skolan, hjälpa, göra saker med. Göra så att dom känner sig som alla andra människor.

Dom är handikappade, de kan inte dom råför!

Jag var på praktik på särskolan för ett tag sen.(på dom här barnen syndes de inte att dom hade nå fel. Utan de var sen när dom började arbeta med saker dom skulle göra. Jätte söta barn!) Jag kan säga så här jag trivdes inte alls. Jag tyckte dom mest var elaka med barnen. Jag kan ta ett exempel.. Jag satt och hjälpte en pojke med matten, jag gjorde så att han fick till tänket. Men sen var jag tvungen att gå på toaletten. Så när jag kommer tillbaka, så sitter de en lärare där och hjälper honom. Men han säger att han inte förstår, då säger läraren ''DU har räknat de där hundra gånger, du måste fatta nu!!'' Men en ton som var less och arg! Så han kännde sig osäker när den läraren satt där också.

Dom är barn, vad kan du förvänta dig. Vissa förstår fort andra lite ''segare''. Men man måste ta den takt man behöver och inte stressa på dom! Men så är de med vem som helst. Men det har inte med att göra att man är trög, utan man får in de på olika sätt!

Så det är med sådana barn jag kommer att jobba med! Att få hjälpa barn som har de svårt överhuvutaget måste kännas som att man har gjort något bra. Med handen på hjärtat så kommer jag nog älska de jobbet, fast de vet jag ju inte ännu! :-)